Kim Jacobsson

Vet inte varför, men är inne i någon form av skjortperiod at the moment, och känner konstant av en röst i mitt huvud som säger åt mig att åka in till Örebro och inhandla skjortor, sjukt. Men fattig som man är så får man vänta tills jul, ack!

Sprickor i väggen, krokiga bilder i hjärtat
Räknar och andas, jag tänker inte lämna dig
De vet inte, kanske är jag inte tillräckligt god
Att skratta är simpelt, om man bara kunde

Ska inte oroa mig
Lev bara tills du dör, vill drunkna
Jag har i alla fall dina armar att fall in i
Finns det något att rädda?
Du lever tills du dör

Förlorar en känsla, som jag inte kunde ge bort
Räknar och andas, försvinner in i dimman
De vet inte, kanske är jag inte tillräckligt god
Stopp och säg till, jag skulle om jag kunde

Ska inte oroa mig
Lev bara tills du dör, vill drunkna
Jag har i alla fall dina armar att fall in i
Finns det något att rädda?
Du lever tills du dör

---

Jag faller ännu igen, igen och igen över dig
Jag blir sjuk, jag blir sjuk, du är den enda jag vill ha
Du och jag
Tajta
Jag går lägre och lägre, lever lätt
Jag vet inte, jag vet inte vad jag fick tills det är över
Du och jag
Tajta

Kan du inte göra det igen
Gör det igen
Gör det igen
Kan du inte göra det igen

Hela vägen, hela vägen, det finns ingen plats kvar som vi inte träffats på
Jag vet vad du håller på med, men jag lämnar dig ingenstans
Du och jag
Tajta
Allt vi behöver
Är en gång till

Kan du inte göra det igen
Gör det igen
Gör det igen
Kan du inte göra det igen

Jag får bara leva ett liv
Jag ska inte låtsas
Vart ska du ta vägen, vart ska du hitta

För att göra det igen
Gör det igen