Kim Jacobsson

Jag har en hemlighet, kan inte säga
Skyll på all rörelse för att ge bort den
Du har någonting, det förstår jag
Håller den tätt, fast på kommando
Ödets avsats, tvivlar du?
Skär in dig, jag skär bara ut dig helt enkelt

Vad du än gör, säg inte till någon
Vad du än gör, säg inte till någon

Leta efter reflektioner, i ditt ansikte
Hundaktig hängivenhet, tiden kan inte sudda ut
Ute från hörnet, låst på ditt rum
Jag tror aldrig på dem, och jag antar aldrig
Men kan fortfarande inte tro att det är en lögn
Lova är lova, ett öga för ett öga
Vi har något att avslöja
Ingen kan veta hur vi känner

Vad du än gör, säg inte till någon
Vad du än gör, säg inte till någon

Jag tror att du vet redan
Hur långt jag är beredd att gå för att inte säga
Du vet att konsten inte är borta
Och jag tar min dikt till graven