._.
Energidryck kan vara som en gift from up above ibland, regulärt drickande av cola börjar verkligen bli jobbigt och enformigt, äcklad av skiten. Sen vill jag även få inspiration och börja blogga om lite vettigare saker än sån här typisk jävla dagboksskit, men verkar inte bli något. Nu ska jag hosta lite blod och spela tv-spel, yay. Kom gärna in och utmana mig på Gears era fittor.
Hände för övrigt en ganska kul grejj framme på Ica, killen framför köpte något ordinärt såsom några bananer och bröd, fan vet jag, men iaf. Han skulle tydligen betala med småmynt vilket resulterade i 50 enkronor, och han verkade som en ärlig kille i trettioårsåldern typ, sa att det var jämna pengar till kassörskan. Fast självklart så skulle tanten i kassan slita upp pengarna på disken och räkna dem, och det tog kanske runt en och en halv minut om inte mer, vilket inte är okej om man står i en lång kassakö. Varför inte ta killens ord på att det var femtio enkronor som han sa? Och det stämde ju också, på pricken. Allt för att dryga ut på tiden. Men det skulle vara rätt så ljuvligt om det visade sig att det fattades några kronor i påsen, reaktionen på hon i kassan skulle jag vilja ha sett, och det är väl inte så att hon skulle förlora något på det direkt heller om det var ett par kronor mindre än lovat, varför kan inte folk bara lita på varandra? Folk som tar sitt jobb för seriöst kan vara riktigt störande, speciellt när det gäller ett kassajobb, inget fel med att jobba som kassörska alls, men ja ni fattar. Blir så trött.
Vi lever i ett fiktivt samhälle där varje individuell person präglas av skräck och rättvisa i form av blod och utslagna tänder. Det är omöjligt att beskriva i ord vad som är nödvändigt för de som inte vet vad skräck innebär. Kom inte till mig för rättvisa, det enda du får här är rättvisan av mitt svärd som dekapiterar dina lemmar.
Hai.
Hände för övrigt en ganska kul grejj framme på Ica, killen framför köpte något ordinärt såsom några bananer och bröd, fan vet jag, men iaf. Han skulle tydligen betala med småmynt vilket resulterade i 50 enkronor, och han verkade som en ärlig kille i trettioårsåldern typ, sa att det var jämna pengar till kassörskan. Fast självklart så skulle tanten i kassan slita upp pengarna på disken och räkna dem, och det tog kanske runt en och en halv minut om inte mer, vilket inte är okej om man står i en lång kassakö. Varför inte ta killens ord på att det var femtio enkronor som han sa? Och det stämde ju också, på pricken. Allt för att dryga ut på tiden. Men det skulle vara rätt så ljuvligt om det visade sig att det fattades några kronor i påsen, reaktionen på hon i kassan skulle jag vilja ha sett, och det är väl inte så att hon skulle förlora något på det direkt heller om det var ett par kronor mindre än lovat, varför kan inte folk bara lita på varandra? Folk som tar sitt jobb för seriöst kan vara riktigt störande, speciellt när det gäller ett kassajobb, inget fel med att jobba som kassörska alls, men ja ni fattar. Blir så trött.
Vi lever i ett fiktivt samhälle där varje individuell person präglas av skräck och rättvisa i form av blod och utslagna tänder. Det är omöjligt att beskriva i ord vad som är nödvändigt för de som inte vet vad skräck innebär. Kom inte till mig för rättvisa, det enda du får här är rättvisan av mitt svärd som dekapiterar dina lemmar.
Hai.
Kommentarer
Trackback
