Kim Jacobsson

När du väl är förlorad i skymningens blåa
Så hittar du inte vägen, vägen hittar dig

Locka ödet, akta dig för leéndet
Det gömmer alla tänder min kära
Vad som är bakom dem...

Så glad att du kunde stanna
För evigt

Han stryker mellan träden, en krokig man
Det är blod på hans dolk
Vad du än gör, ta inte hans hand

Du värms av eldljuset i skymningens blåa
Skuggan kryper och dansar längs väggarna
Han kryper också...

Så glad att du kunde stanna
För evigt

---

För sent för att tänka eller filtrera
Ett bittert piller att svälja
Är du kanske i en filt av dimma i Efedrin
Jag undrar vart fan du har varit
Så kom igen och rätta det här felaktiga repet

Du har fattat allt
Du har en känsla
Jag öppnar hellre min vrist, låt det gå
Du har fattat alllt
Du har en känsla
För djävulen och rep runt din nacke
Förbannar dem alla
Och du kan inte höra det
Kan inte höra...

Jag har inte ett sinne att ta tag i något nuförtiden
Sabotör, infiltratör, kanske även mer
Om du inte är blind och döv, hur kan vi förorena ditt huvud?
Så kom igen och rätta det här felaktiga repet