Fear and Loathing.
Det finns ytterst få filmer som man orkar sitta och kolla igenom ett flertal gånger, huvudsakligen för att man vet vad som kommer att ske och det förstör ju spänningen i filmen. Men sen finns det ju filmer som helt saknar verklighetsbild och som man kan tro bara görs i syftet för att chocka och förvirra tittaren, och dessa kan man kolla på om och om igen. En av dessa filmer är Fear and Loathing in Las Vegas, regisserad av Terry Gilliam, och baserad på Hunter S. Thompsons novell med samma namn.
Filmen kretsar kring Raoul Duke, en journalist spelad av självaste Johnny Depp, och Dr. Gonzo gestaltad av Benicio Del Toro. De här två stiliga männen ger sig ut på ett sjuhelvetes uppdrag som tar dem till Las Vegas. Personligen så tycker jag att både Del Toro och Depp gör sina absolut bästa roller i denna film, och det säger ju en del med tanke på det antal filmer de medverkat i, och de fungerar helt perfekt som medspelare.
I en röd Mercedes (?) och ett bagageutrymme fullt med diverse droger så för de här killarna ett rent helvete i staden. Längs vägen så träffar man på en liftare spelad av Tobey Maquire, som för övrigt gör en jävligt sliskig roll, men på ett bra sätt, han är bara sliskig helt enkelt. Under hela filmen så är antigen båda eller en av dem höga på någon sorts drog och jag har aldrig skrattat så mycket som jag gör till den här filmen, varje gång. Depp och Toro vräker ut roliga dialoger konstant, men den bästa måste nästan vara i öknen på väg till Las Vegas när Johnny helt plötsligt skriker ut "We can't stop here, this is bat country", och vad han menar med det blir väl upp till er att ta reda på, och när jag väl tänker på det själv så vet jag knappt vad han menar.
Det som skiljer denna film mot alla andra "komedier" är att den är så oerhört skruvad och konstig, och den har väl egentligen inte någon direkt handling, utan filmen går mest ut på att man följer dessa två karaktärer när de tar sig an allt vad Vegas har att bjuda på. Egentligen så borde man läsa boken innan man tar sig ann filmen, för det finns absolut en handling, men den framgår inte lika tydligt som i boken. Filmen är inte heller en ren komedi utan det är någon blandning av komedi och jag vet inte vad, kan nog inte svara på det. Det är en film som man måste uppleva själv, svårt att sitta och skriva om den då den uttrycker sig bäst i bilder. Tyvärr är det nog också en sådan film som man antigen älskar eller hatar, men är man som jag en person som är trött på de vanliga mediokra komedierna så tycker jag absolut att man ska kika in denna, you're up for one hell of a ride.
Detta är inte Las Vegas, utan vår egen tolkning av den, eller inte alls, men vissa inslag av filmen finns med. Notera att inga varulvar medverkar i originalet.
Filmen kretsar kring Raoul Duke, en journalist spelad av självaste Johnny Depp, och Dr. Gonzo gestaltad av Benicio Del Toro. De här två stiliga männen ger sig ut på ett sjuhelvetes uppdrag som tar dem till Las Vegas. Personligen så tycker jag att både Del Toro och Depp gör sina absolut bästa roller i denna film, och det säger ju en del med tanke på det antal filmer de medverkat i, och de fungerar helt perfekt som medspelare.
I en röd Mercedes (?) och ett bagageutrymme fullt med diverse droger så för de här killarna ett rent helvete i staden. Längs vägen så träffar man på en liftare spelad av Tobey Maquire, som för övrigt gör en jävligt sliskig roll, men på ett bra sätt, han är bara sliskig helt enkelt. Under hela filmen så är antigen båda eller en av dem höga på någon sorts drog och jag har aldrig skrattat så mycket som jag gör till den här filmen, varje gång. Depp och Toro vräker ut roliga dialoger konstant, men den bästa måste nästan vara i öknen på väg till Las Vegas när Johnny helt plötsligt skriker ut "We can't stop here, this is bat country", och vad han menar med det blir väl upp till er att ta reda på, och när jag väl tänker på det själv så vet jag knappt vad han menar.
Det som skiljer denna film mot alla andra "komedier" är att den är så oerhört skruvad och konstig, och den har väl egentligen inte någon direkt handling, utan filmen går mest ut på att man följer dessa två karaktärer när de tar sig an allt vad Vegas har att bjuda på. Egentligen så borde man läsa boken innan man tar sig ann filmen, för det finns absolut en handling, men den framgår inte lika tydligt som i boken. Filmen är inte heller en ren komedi utan det är någon blandning av komedi och jag vet inte vad, kan nog inte svara på det. Det är en film som man måste uppleva själv, svårt att sitta och skriva om den då den uttrycker sig bäst i bilder. Tyvärr är det nog också en sådan film som man antigen älskar eller hatar, men är man som jag en person som är trött på de vanliga mediokra komedierna så tycker jag absolut att man ska kika in denna, you're up for one hell of a ride.
Detta är inte Las Vegas, utan vår egen tolkning av den, eller inte alls, men vissa inslag av filmen finns med. Notera att inga varulvar medverkar i originalet.
Kommentarer
Trackback
