Kim Jacobsson

Och det är som att en kvinna kryper och krälar bakom målningen
Jag gillar det inte
Jag gillar det inte alls
Jag önskar att du kunde ta mig bort härifrån

Jag hatade att se henne ibland, hon kryper så långsamt
Och hon kommer alltid in genom fönstret
One way or another
Jag höll mig stilla och beundrade månljuset som reflekterades på
Den där väggen
Den avlägsna figuren bakom mönstret verkade distant och skakande

Hon kryper över hela huset
Jag ser henne i middagsrummet, smygandes bland möbler och växter,
Gömmer sig, liggar i väntan på mig vid trappen
Den åker in i mitt hår, mitt svarta hår

Även när jag ska sova, jag vänder mitt huvud hastigt och där
är den där jävla lukten

Det är samma kvinna, jag vet med säkerhet, för de flesta kryper inte
i dagsljus.