Up in the air, en fin film.
Såg på Up In the air igår kväll, gick in utan några som helst förväntningar i princip, visste bara att det var regissören bakom Juno i princip, vilket kändes sådär. Juno är snyggt filmad och väldigt charmig, men absolut inte min typ av film.
Up in the air känns på många sätt som Juno, fast ändå inte. Själva strukturen och stilen är väldigt lika, samt den uber-sköna indie-musiken. Filmen lyckas uppkalla en rad känslor, man gråter, skrattar och sympatiserar för de otroligt intressanta karaktärerna. Clooney är grym som vanligt, och han förtjänade verkligen en nominering. Han är otroligt trovärdig fast lite mer charmig och gullig än vanligt, en lite annan sida av gubben helt enkelt än vad vi är vana att se. Visst nu säger jag inte att Clooney är ett svin annars, han är hur kul som helst i de intervjuer man sett och gör ofta sina roller med glimten i ögat, men han känns mer mänsklig i denna.
Filmen är precis lagom lång, och den blir aldrig seg och lyckas hålla en i sitt grepp i de nästan två timmarna den pågår.
Musiken ska absolut ha stora creds, den känns aldrig för påtaglig utan kommer in då och då, sköna softa indie-sånger som får en att drömma sig bort.
Storyn känns lite alldaglig men ändå jäkligt intressant, och jag visste inte ens att det fanns sådana här företag (tänker inte spoila vad de håller på med), och kemin mellan Clooney och de personer som på ett annorlunda sätt kommer honom nära är strålande. Zach Galifianakis från the Hangover gör en svinkul liten roll i början av filmen också.
Definitivt en värdig nominering till årets film.
9/10 får den av mig.
