Kim Jacobsson

Jag skulle packa in världen i klöver
Men du får mig att se min väg
Och jag skulle dö för dig imorgon
skulle du komma till mig idag?
Sjung en sång av sorg med flickan med det glada ansiktet
Och dansa ovanför vattnet utan en endaste krusa eller ett spår

Kärleken är här vid varje moln på himmelen
Vill du vara min rodnande tjej?
Jag skulle inte tro det
Men jag har aldrig träffat en flicka som dig,
Jag har aldrig träffat en flicka som,
dig förut

Jag skulle klättra det högsta berget
Till solskenet på ditt ansiktet
Tända en miljon ljus
För att spela ditt namn
Skrik högt med hämnd
Med vinden under mina fötter
Förstår du galenskapen?
Förstår du heligheten?

Kärleken är här vid varje moln på himmelen
Jag har aldrig träffat en flicka som dig

Jag skulle säkert dö
Väntandes på varje samtal
Kommer jag nånsin få se ditt solsken?
När jag är klar med allt

En pojke utan partner
Förlorad i det blåa
Ord mer än menat
När de räknar med en sån som dig

Jag har aldrig träffat en flicka som dig förut.

Jag går på de här gatorna där mina själlösa fötter
Hemsöker marken där jag en gång befann mig
På denna arkadafton rinner handelskammarens regn
Fastän jag inte längre hör rösterna tala
Jag skyller på himmelen så på det skålar vi
Bäst att städa kyrkan från mina avbrutna fingernaglar
Men låt mig inte dö fortfarande undrandes
vad det var jag lämnade bakom

Från guds gyllene tallrik missunnandes äter dem
Tills deras magar brister i ignorans
Aldrig stryker de på ett vandringslöst hem
Är så långt som deras ledsna ögon ser
Ge mig en rostig gammal rock, väl trampad och smutsig
Tills dess aska och blod rinner djupt
Men låt mig inte dö fortfarande undrandes
Vad det var jag lämnde bakom

Även fast jag varit det där ansiktet förr
Stängt igen varje öppen dörr
Slösade en gång en delad tro
Så när vågorna kommer slungandes in
Kommer jag simma som havet simmar
Ut med morgontidvattnet
Sen tillbaka för mitt té

Så jag gör som jag vill som den vältempererade brisen
Blåser åt det håll som passar
Jag grågör mig med leran sju dagar tills dagen
När de kastar mig på krukans hög
Men hör mitt råd, du måste begrava mig två gånger
För den första kommer jag inte vila fridfullt
Men låt mig inte dö fortfarande undrandes
Vad det var jag lämnade bakom

Jag vill ha ett välsprungit lopp framför pistolen
Med en dans innan den långa slutlinjen
Så inget liv ingen ångest, bara välfjädradde steg
Tills dessa skor inte längre kan glänsa
Men låt mig inte dö fortfarande vandrandes
För kärleken som lämnades bakom.

Denna ensamma existens banar vägen
För de svåraste hjärtan måste slå, var modig
Medans denna tysta blixtstorm
Vräker guldskörden vi försökt så

Så börjar det, sättet ljuset dansar under huden
Det är en budbärare från helvetet eftersom vi är bundna att vinna
Så dagarna fortsätter men åren de går
Ta hand om din frihet, de kommer aldrig veta något

Jag sitter på vingen av en näktergals sång
För att säga mig vart och när allt detta gick fel
Det finns ingen slutsats utan sorg
Med ignorans, det minsta han hittade fick statuera ett exempel

Punktera huden och se hans blod rinna kallt på ökensand
Kom och hör meningen av mödrar med barnalösa händer
Så dagarna fortsätter men åren de går
Ta hand om din frihet, de kommer aldrig veta något

Ta vad du får tills det inte finns något kvar förutom evigt liv
Och på natten är detta på skuggorna efter de dödats
Så ta hand om din frihet, de kommer aldrig veta.