SF.
Tagga SF fö-fan!
Godnatt.
Godnatt.
Snygga karlar.
Tänkte fortsätta med listan lite grann, och nästa man för rakning är ingen mindre än Josh Homme. Han har beskrivits av många som 2000-talets Elvis Presley, Kungen av rock, och enligt mig är det verkligen ingen överdrift. Han är verkligen en enormt stor rockikon för dagens musikindustri, medans många idioter väljer att följa strömmen och producera sin mainstream-skit, hans texter är verkligen ett kliv in i en annan värld. Men vad vore en rockstjärna utan attityd, och klart som fasen mannen har det, han svär, sparkar, och skriker till folk, men inte på ett "dåligt" sätt. Han är väldigt intelektuell och listig, men kan framstås som ett svin av många kanske. Vad är det som gör honom så attraktiv då, det är blandningen, hans hårda och coola yttra i kontrast med sin charmiga personlighet, samtidigt som han säkert är 2 meter lång och 1 meter bred, en jätte helt enkelt, en stor jävla cool jätte. Han kan bara inte vara ful.
Homme.
Kan man grunda en religion kring QOTSA?
Flight of the Conchords.
Dedikerad för alla hundar med epilepsi.
.
Närsom det blir oroligheter i sin vardag försöker man desperat att hitta sitt inre igen, men det kan vara svårt. Jag försöker ständigt hitta frid i min ostrukturerade vardag, det gäller att tänka sig bort och se fram emot saker. Människans hjärna är en rätt fantastisk maskin, man kan föreställa sig precis vad som helst, när som helst.
Jag tänker mig bort till England, varför vet jag inte, har bara en sådan enorm förkärlek för det landet generellt. Det är en kombination av kulturen, musiken, klimatet, landsbygden. Det är väl egentligen inte så extremt olikt Sverige, men ändå så jävla annorlunda. Varje gång jag ser en brittisk dokumentär, film, hör en låt eller bara ser ett kollage av bilder från England blir jag lika uppspelt som ett litet barn, jag är sjuk, jag vet. Medans andra personer drömmer sig bort till soliga stränder på Hawai, drömmer jag mig bort till regniga dager på en kall och ensam gata i Soho.
Ett av mina framtida mål som förmodligen kommer att ske i sommar, om ekonomin tillåter är att vandra kring den Engelska landsbygden, varför? Can't really tell. Tänk er följande scenario bara:
Du åker från äckliga och ack så vidrigt bekanta Sverige på ett plan till London. Du landar och bemöts av en inte allt för främmande värld. Men sen händer något, du fortsätter att gå, gå utan någon destination eller mål. Du lämnar sakta städerna bakom dig, beger dig ut på landsbygden dit vägen tar dig, utan orsak eller kännedom. Du når de krokiga stigarna vid Yorkshire, de strömmande och lekfyllda bäckarna, grönska så långt ögat kan nå, ingen civilisation förutom ett litet fårsamhälle med en lokal bar. Det är natt, vargarna ylar, du går på hedarna i månskenet med ett leénde på läpparna, maten i din väska är sedan länge slut, man är ett med naturen, inte en människa så långt ögat kan nå. Att bara få andas in atmosfären, det vore frid för mig, inre frid. Deprimerande, eller hur?
I shouldn't keep you waiting much longer England.
Jag tänker mig bort till England, varför vet jag inte, har bara en sådan enorm förkärlek för det landet generellt. Det är en kombination av kulturen, musiken, klimatet, landsbygden. Det är väl egentligen inte så extremt olikt Sverige, men ändå så jävla annorlunda. Varje gång jag ser en brittisk dokumentär, film, hör en låt eller bara ser ett kollage av bilder från England blir jag lika uppspelt som ett litet barn, jag är sjuk, jag vet. Medans andra personer drömmer sig bort till soliga stränder på Hawai, drömmer jag mig bort till regniga dager på en kall och ensam gata i Soho.
Ett av mina framtida mål som förmodligen kommer att ske i sommar, om ekonomin tillåter är att vandra kring den Engelska landsbygden, varför? Can't really tell. Tänk er följande scenario bara:
Du åker från äckliga och ack så vidrigt bekanta Sverige på ett plan till London. Du landar och bemöts av en inte allt för främmande värld. Men sen händer något, du fortsätter att gå, gå utan någon destination eller mål. Du lämnar sakta städerna bakom dig, beger dig ut på landsbygden dit vägen tar dig, utan orsak eller kännedom. Du når de krokiga stigarna vid Yorkshire, de strömmande och lekfyllda bäckarna, grönska så långt ögat kan nå, ingen civilisation förutom ett litet fårsamhälle med en lokal bar. Det är natt, vargarna ylar, du går på hedarna i månskenet med ett leénde på läpparna, maten i din väska är sedan länge slut, man är ett med naturen, inte en människa så långt ögat kan nå. Att bara få andas in atmosfären, det vore frid för mig, inre frid. Deprimerande, eller hur?
I shouldn't keep you waiting much longer England.
.
Oscarsgalan nu på efterhand kändes väldigt glamorös och pampig, även mer intim och personlig, precis som Orvar påpekade. Hugh Jackman var lysnade som host och han försökte verkligen att integrera med publiken. Det bjöd även på en hel del sång och dans, vilket inte är särskilt konstigt på grund av hans bakgrund som teater-sångare. Överlag så var det en väldigt bra och intressant gala. Kvällens höjdpunkt för mig såsom för många andra var så klart bästa manliga biroll, och det var verkligen inget tvivel om det, Heath Ledger så klart. Det kändes som att de ens hade hunnit öppna kuvertet så skrek de ut hans namn, välförtjänt dock, och tacktalet från hans familj var väldigt rörande. Det känns väldigt bra att skådespelare runtom i världen, speciellt i Hollywood har sån oerhört stor respekt för varandra också.
Kan väl egentligen inte yttra mig så mycket om årets nominerade och dess filmer då jag enbart sett Frost/Nixon och Dark Knight i princip, varför vet jag egentligen inte. Det är inte det att de är "sega" drama filmer, utan jag uppskattar sådant, inte haft lust I guess. Men efter alla spå och lovord om Mickey Rourkes roll i The Wrestler blev jag rätt förvånad över att Sean Penn vann, men den var säkerligen välförtjänad den med, kan som sagt inte yttra mig än.
Tittade inte riktigt på hela galan, utan somnade någon gång under kvällen, vem fan sitter uppe till klockan sex :(. En annan grej som var rätt rolig var den svenska "vakan" som hölls när det var reklamavbrott nere i Usa, med Säfström och nån randomsnubbe från kanal9. Han verkade inte förstå det minsta om film, alls. Sa konstant fel saker och Orvar fick rätta honom ett antal gånger, men så blir det väl när man sitter ansikte mot ansikte med Sveriges mest filmvetande man. Han skötte sig dock bra, men blev lite störande emellanåt. Orvar var så klart kung som vanligt.
/Ciao!
Kan väl egentligen inte yttra mig så mycket om årets nominerade och dess filmer då jag enbart sett Frost/Nixon och Dark Knight i princip, varför vet jag egentligen inte. Det är inte det att de är "sega" drama filmer, utan jag uppskattar sådant, inte haft lust I guess. Men efter alla spå och lovord om Mickey Rourkes roll i The Wrestler blev jag rätt förvånad över att Sean Penn vann, men den var säkerligen välförtjänad den med, kan som sagt inte yttra mig än.
Tittade inte riktigt på hela galan, utan somnade någon gång under kvällen, vem fan sitter uppe till klockan sex :(. En annan grej som var rätt rolig var den svenska "vakan" som hölls när det var reklamavbrott nere i Usa, med Säfström och nån randomsnubbe från kanal9. Han verkade inte förstå det minsta om film, alls. Sa konstant fel saker och Orvar fick rätta honom ett antal gånger, men så blir det väl när man sitter ansikte mot ansikte med Sveriges mest filmvetande man. Han skötte sig dock bra, men blev lite störande emellanåt. Orvar var så klart kung som vanligt.
/Ciao!
.
Om solen vägrade att lysa,
Skulle jag fortfarande älska dig.
När bergen störtar ner under havsytan,
kommer det fortfarande vara du och jag.
Givmilda dam, jag ger dig mitt allt,
Givmilda dam, inget mer.
Små droppar av regn viskar av smärtan,
Tårar av kärleken förlorade i dagarna som passerat.
Min kärlek är stark, med dig är inget fel,
Tillsammans ska vi gå tills vi dör.
En inspiration är vad du är.
Och så idag, min värld den lér.
Din hand i min, vi går milen,
Tack vare dig kommer det ske,
För dig till mig är de enda,
Lycka, ingen mer smärta.
Om solen vägrade att lysa,
När bergen störtar ner under havsytan,
kommer det fortfarande vara du och jag.
Skulle jag fortfarande älska dig.
När bergen störtar ner under havsytan,
kommer det fortfarande vara du och jag.
Givmilda dam, jag ger dig mitt allt,
Givmilda dam, inget mer.
Små droppar av regn viskar av smärtan,
Tårar av kärleken förlorade i dagarna som passerat.
Min kärlek är stark, med dig är inget fel,
Tillsammans ska vi gå tills vi dör.
En inspiration är vad du är.
Och så idag, min värld den lér.
Din hand i min, vi går milen,
Tack vare dig kommer det ske,
För dig till mig är de enda,
Lycka, ingen mer smärta.
Om solen vägrade att lysa,
När bergen störtar ner under havsytan,
kommer det fortfarande vara du och jag.
.
Kan vara bland det bästa apor har knåpat ihop haha. Ljuvlig imitation av Persson.
Var ligger den här piratebay-bukten?
Godnatt.
Var ligger den här piratebay-bukten?
Godnatt.
.
You don't have to be a male prostitute.
Underworld 3.
Jag vet inte vad jag egentligen ska tycka om de tidigare Underworld-filmerna, de känns ganska slappa och ogenomtänkta, visst ettan hade ett par bra om inte riktigt bra ögonblick, men överlag så var det en kalkonrulle, och tvåan ska vi inte ens tala om, den var rent ut sagt hemsk. Men visst, man måste väl ha ett speciellt intresse för den här typen av film om man ska uppskatta dem, och det har jag dock, men finsmakaren i mig säger ändå att det känns för B.
Sen varje gång det blir en ny varulvs/vampyr film så vet man i princip vad som väntas, kolla bara under 2000-talet på alla skitfilmer som producerats, usch säger jag bara. Dock är så inte fallet med nya UnderWorld 3: Rise of the Lycans. Som ni hör på namnet så fokuserar man mer tid på just varulvarna och hur de uppkom i just denna värld, och i de tidigare filmerna har man lagt ner mer fokus på vampyrerna. Denna film är även en prequel på de förra filmerna och det blir inga töntiga shoot-outs eller dylikt, svärd och armborst står på listan, och det kapas huvuden och lemmar snabbare än vad du kan säga sweischer-ost. Det är även det som gör denna film lite mer underhållande än de gamla, våldet. När rått våld blir till en vardag i filmer blir oerhört rått våld till en fest. Sen är det väl uppenbarligen lite enklare att väva in det i en film där man använder sig av svärd och inte skjutvapen.
Även skådespelet är utmärkt i filmen, vilket jag inte väntade mig direkt. Bill Nighy är fullkomligt lysande som vampyrherren Viktor, och han levererar varenda replik med bravur, den killen ska man akta sig för. Sen har de även bytt ut huvudrollskvinnan mot Rhona Mitra som Sonja, och man märker ingen direkt skillnad mot den gamla slynan. Michael Sheen är väl dock den som gör bäst ifrån sig, enligt mig så är han en otroligt underskattad skådis och han visar verkligen sin talang i denna film, överraskande nog. Han är väldigt övertygande i rollen som Lucian. Koreografin och effekterna är även dem lysande, och det blir aldrig för överdrivet och larvigt som i de gamla filmerna.
Jag hade inte tänkt att skriva en recension på denna film men det verkar ju urarta sig dit, känner bara att jag måste beskriva handlingen lite. Filmen utspelar sig som sagt innan de två andra filmerna i ett krigshärdat gud vet var, det finns en skog och ett slott i vilket fall som helst. Det är lite av en Romeo och Julia-flick inne i slottet, då Lucian som bekant är varulv och Sonja Vampyr, så de får hela tiden dölja sina känslor. Väl inne i slottet så är det vampyrerna som regerar, och har varulvarna som slavar, men en dag får Lucian nog och ordnar ett flyktförsök, där han lyckas få med ett dussin andra fångar. Men Sonjas far Viktor är ingen dum man, och snart så inser han att hans dotter hjälpt Lucian fly slottet och där ubryter ett inbördeskrig såväl som kriget utanför murarna mot Lucian och hans män som vill tillbaka och frita Sonja och de resterande slavarna.
Som ni läser så är det inte min grej direkt att förklara handlingen i en film, men hoppas ni fick en något så när inblick i vad filmen handlar om. Det kan även låta lite fånigt och trammsigt, men storyn är faktiskt oerhört välskriven för en sådan här typ av film, faktiskt. Skitsamma, se den i vilket fall som helst, om ni vill ha en rå, relativt rörande, välspelad och stämningsfull film i vintermörkret.
Och om ni är nya till den här typen av film, skippa de andra två och gå direkt på denna istället, eftersom det är en prequel, och en riktigt vass sådan.
8/10 Humlor. Bzzz :(
Gnarl, R be a vampire.
Sen varje gång det blir en ny varulvs/vampyr film så vet man i princip vad som väntas, kolla bara under 2000-talet på alla skitfilmer som producerats, usch säger jag bara. Dock är så inte fallet med nya UnderWorld 3: Rise of the Lycans. Som ni hör på namnet så fokuserar man mer tid på just varulvarna och hur de uppkom i just denna värld, och i de tidigare filmerna har man lagt ner mer fokus på vampyrerna. Denna film är även en prequel på de förra filmerna och det blir inga töntiga shoot-outs eller dylikt, svärd och armborst står på listan, och det kapas huvuden och lemmar snabbare än vad du kan säga sweischer-ost. Det är även det som gör denna film lite mer underhållande än de gamla, våldet. När rått våld blir till en vardag i filmer blir oerhört rått våld till en fest. Sen är det väl uppenbarligen lite enklare att väva in det i en film där man använder sig av svärd och inte skjutvapen.
Även skådespelet är utmärkt i filmen, vilket jag inte väntade mig direkt. Bill Nighy är fullkomligt lysande som vampyrherren Viktor, och han levererar varenda replik med bravur, den killen ska man akta sig för. Sen har de även bytt ut huvudrollskvinnan mot Rhona Mitra som Sonja, och man märker ingen direkt skillnad mot den gamla slynan. Michael Sheen är väl dock den som gör bäst ifrån sig, enligt mig så är han en otroligt underskattad skådis och han visar verkligen sin talang i denna film, överraskande nog. Han är väldigt övertygande i rollen som Lucian. Koreografin och effekterna är även dem lysande, och det blir aldrig för överdrivet och larvigt som i de gamla filmerna.
Jag hade inte tänkt att skriva en recension på denna film men det verkar ju urarta sig dit, känner bara att jag måste beskriva handlingen lite. Filmen utspelar sig som sagt innan de två andra filmerna i ett krigshärdat gud vet var, det finns en skog och ett slott i vilket fall som helst. Det är lite av en Romeo och Julia-flick inne i slottet, då Lucian som bekant är varulv och Sonja Vampyr, så de får hela tiden dölja sina känslor. Väl inne i slottet så är det vampyrerna som regerar, och har varulvarna som slavar, men en dag får Lucian nog och ordnar ett flyktförsök, där han lyckas få med ett dussin andra fångar. Men Sonjas far Viktor är ingen dum man, och snart så inser han att hans dotter hjälpt Lucian fly slottet och där ubryter ett inbördeskrig såväl som kriget utanför murarna mot Lucian och hans män som vill tillbaka och frita Sonja och de resterande slavarna.
Som ni läser så är det inte min grej direkt att förklara handlingen i en film, men hoppas ni fick en något så när inblick i vad filmen handlar om. Det kan även låta lite fånigt och trammsigt, men storyn är faktiskt oerhört välskriven för en sådan här typ av film, faktiskt. Skitsamma, se den i vilket fall som helst, om ni vill ha en rå, relativt rörande, välspelad och stämningsfull film i vintermörkret.
Och om ni är nya till den här typen av film, skippa de andra två och gå direkt på denna istället, eftersom det är en prequel, och en riktigt vass sådan.
8/10 Humlor. Bzzz :(
Gnarl, R be a vampire.
Snygga karlar.
Leonardo Dicaprio, det är en filur som jag såsom många andra växt upp med. Han fick sitt genombrott genom filmen Gilbert Grape där jag även tyckte att han gjorde sin livs roll, och sedan har det bara gått uppför. Sucéer som de enormt framgångsrika Titanic, Gangs of New York, Catch me if you can, The Departed, Blood Diamond, and the list goes on. Han började väl sin karriär som lite av en pojkspoling som alla tjejer bara avgudade, och blev snabbt en tjejflick. Just därför är det så otroligt kul att se hur mycket han faktiskt växt, både som person och skådespelare. Idag tillhör han definitivt min topp fem av levande skådespelare, han är så bra. Förutom att vara en otroligt bra skådis så har han det där lilla extra i sitt utseénde, förmågan att vara "farlig" likväl den snällaste lilla hundvalp. Skulle jag få en förfrågan om att födas om i en ny kropp skulle det defintivt vara herr Dicaprios, både för utseéndet och talangen.
Snygga karlar.
Nästa pojk på listan är Downey Jr. Mest igenkänd för att vara en sönderknarkad Hollywood-skådis, men en oerhört talangfull sådan. Han fick väl sitt egentliga genombrott genom filmen Chaplin från 1992, som även gjorde honom nominerad till en Oscar för bästa manliga biroll. Innan Chaplin hade han dock medverkat i många diverse småprojekt samt i Saturday Night Live. Robert är verkligen mannen alla killar vill vara, han har charmen, karisman utrstrålningen och skägget. Han behöver inte heller lägga ner särskilt mycket energi på skådespelet, då han i de flesta fall är sig själv, känns det i alla fall som och det är något som är ovanligt i skådespelarvärlden. Håll till godo mina kära grillbloggerskor och grillbloggare.
Snygga karlar.
Om karisma kan mätas i sexighet så vore den praktiga besten Nick Frost en självklar vinnare. Förutom att han är en av vår tids absolut bästa komiker så verkar han ha ett hjärta av guld. Han är helt enkelt en enda stor krambjörn som man bara vill ha mer av, ser verkligen fram emot vad han klåpar ihop i framtiden.
Åh.
Åh.
Dagens Filmtips : ]
| PU -239 (The half life of Timofey Berezin) Pu-239 är en typisk sådan film som kanske inte särskilt många känner till, vilket är en skam. Jag som är ett stort fan av Paddy Considine uppskattade så klart denna rulle rejält, grabben kan verkligen leverera varje rolltolkning med bravur. Denna tillsammans med Dead Man's Shoes är hans vassaste filmer. Beskrivning:
|
.
So Sally Can Wait.
.
De säger att ögonblicket innan du dör så spelas ditt liv upp i beloppet av en sekund,
Samma sak gäller kanske när man inser att något är på väg att ta slut, något som betytt
så oerhört mycket för en att man inte vill leva vidare om det skulle ske.
Men det varar inte i en sekund, det är ett hav av tid.
Det jag såg var ditt ansikte när vi träffades på parkeringsplatsen för första gången,
jag ser framför mig första gången jag fick röra din hand, första gången vi rörde vid varandra,
första gången vi låg i samma säng, enade och menade att bli.
Jag ser framför mig källarutrymmet, de kalla snöfyllda nattgatorna, bussen, torget, Maxi, Statoil, fyrverkerierna, sjukhuset, burken, checken, apan, korten, hajen, 90-sängen, skratten, lekfullheten, kärleken. Jag ser ditt leénde.
Ja jag ser allt, för allt påminner om dig, men det ögonblicket som varar längst är gången vi låg i
min säng en kall novembermorgon, så förbjudet men ändå så rätt. Hur ska man kunna glömma en sådan känsla?
Ditt ansikte kommer att förfölja mig så länge jag lever, vare sig hur det slutar eller om det slutar alls.
Två personer som är menade att bli, ska det verkligen kunna gå så här, ibland önskar jag att mina känslor fryst till is.
Dagarna blir plågosamma och nätterna blir sömnlösa när jag tänker i de här banorna.
Jag önskar bara så innerligt att jag får uppleva en sommar med dig, åtminstone en vår, vad som helst förutom det här jävla deprimerande vädret.
Jag vill samla diamanter på en öde ö med dig, i fall vi en dag blir räddade, jag vill arkivera mina känslor i en kall stålbox, i fall de en dag behövs i rätten. Jag vill dansa med dig på solen, men vill du verkligen det?
Samma sak gäller kanske när man inser att något är på väg att ta slut, något som betytt
så oerhört mycket för en att man inte vill leva vidare om det skulle ske.
Men det varar inte i en sekund, det är ett hav av tid.
Det jag såg var ditt ansikte när vi träffades på parkeringsplatsen för första gången,
jag ser framför mig första gången jag fick röra din hand, första gången vi rörde vid varandra,
första gången vi låg i samma säng, enade och menade att bli.
Jag ser framför mig källarutrymmet, de kalla snöfyllda nattgatorna, bussen, torget, Maxi, Statoil, fyrverkerierna, sjukhuset, burken, checken, apan, korten, hajen, 90-sängen, skratten, lekfullheten, kärleken. Jag ser ditt leénde.
Ja jag ser allt, för allt påminner om dig, men det ögonblicket som varar längst är gången vi låg i
min säng en kall novembermorgon, så förbjudet men ändå så rätt. Hur ska man kunna glömma en sådan känsla?
Ditt ansikte kommer att förfölja mig så länge jag lever, vare sig hur det slutar eller om det slutar alls.
Två personer som är menade att bli, ska det verkligen kunna gå så här, ibland önskar jag att mina känslor fryst till is.
Dagarna blir plågosamma och nätterna blir sömnlösa när jag tänker i de här banorna.
Jag önskar bara så innerligt att jag får uppleva en sommar med dig, åtminstone en vår, vad som helst förutom det här jävla deprimerande vädret.
Jag vill samla diamanter på en öde ö med dig, i fall vi en dag blir räddade, jag vill arkivera mina känslor i en kall stålbox, i fall de en dag behövs i rätten. Jag vill dansa med dig på solen, men vill du verkligen det?
M.
Som en öken behöver regn
Som en stad behöver ett namn
Behöver jag din kärlek
Som en liftare behöver ett rum
Hökmåne
Behöver jag din kärlek
Som en läkande men ändå trasig rytm
Som trummor i natten
Som härlig musik
som solljus
Behöver jag din kärlek
Som att komma hem
Och du vet inte var du varit
Som ett svart kaffé
Som nikotin
Behöver jag din kärlek
När natten inte har något slut
Och dagen ska precis börja
Och rummet snurrar runt
Behöver jag din kärlek
Som en resande fågel Fenix behöver ett heligt träd
Som den ljuvliga hämnden av en bitter fiende
Behöver jag din kärlek
Som att värmen behöver solen
Som honung på hennes tunga
Som ljudet av en pistol
Som syre
Behöver jag din kärlek
När natten inte har ett slut
Och dagen ska precis börja
Och rummet snurrar runt
Behöver jag din kärlek
Som åska behöver regn
Som en predikare som behöver smärta
Som tungor av eld
Som ett vått lakan
Behöver jag din kärlek
Som en nål i mina ådror
Som någon att skylla på
Som en tanke oklar
Som ett sistaminuten-tåg
Behöver jag din kärlek
Som att öde behöver tvekan
Som en motorväg ut
Behöver jag din kärlek
Som att krut behöver en gnista
Som att lögner kräver mörker
Som att en säng behöver våra varma kroppar
Behöver jag din kärlek
I hjärtat av värmen i kärleken
Som en stad behöver ett namn
Behöver jag din kärlek
Som en liftare behöver ett rum
Hökmåne
Behöver jag din kärlek
Som en läkande men ändå trasig rytm
Som trummor i natten
Som härlig musik
som solljus
Behöver jag din kärlek
Som att komma hem
Och du vet inte var du varit
Som ett svart kaffé
Som nikotin
Behöver jag din kärlek
När natten inte har något slut
Och dagen ska precis börja
Och rummet snurrar runt
Behöver jag din kärlek
Som en resande fågel Fenix behöver ett heligt träd
Som den ljuvliga hämnden av en bitter fiende
Behöver jag din kärlek
Som att värmen behöver solen
Som honung på hennes tunga
Som ljudet av en pistol
Som syre
Behöver jag din kärlek
När natten inte har ett slut
Och dagen ska precis börja
Och rummet snurrar runt
Behöver jag din kärlek
Som åska behöver regn
Som en predikare som behöver smärta
Som tungor av eld
Som ett vått lakan
Behöver jag din kärlek
Som en nål i mina ådror
Som någon att skylla på
Som en tanke oklar
Som ett sistaminuten-tåg
Behöver jag din kärlek
Som att öde behöver tvekan
Som en motorväg ut
Behöver jag din kärlek
Som att krut behöver en gnista
Som att lögner kräver mörker
Som att en säng behöver våra varma kroppar
Behöver jag din kärlek
I hjärtat av värmen i kärleken
.
Ticka iväg ögonblicken som kompenserar en tråkig dag
Du skrattar och spenderar timmar på ett annat sätt
Sparkandes runt på en plats på marken i din hemstad
Väntandes på någon eller något att visa dig vägen
Trött på att ljuga i solskenet, stannar hemma för att se på regnet
Du är ung och livet är långt och det finns tid att ge bort idag
Och sen en dag inser du att åren har gått bakom dig
Inget sa åt dig var du skulle springa, du missade startskottet
Så du springer och hinner ikapp med solen men den sjunker
Tävlar runt för att komma runt bakom dig igen
Solen är densamma i en relativ term men du är äldre
Kortare av andetag och en dag närmre döden
Varje år blir kortare, verkar aldrig hitta tid
Planerar att komma hit eller skriva ett brev med halvklottrade linjer
Att kämpa vidare tyst i desperation är det sättet
Tiden är över, sången är borta
Trodde jag hade någonting mer att säga?
Du skrattar och spenderar timmar på ett annat sätt
Sparkandes runt på en plats på marken i din hemstad
Väntandes på någon eller något att visa dig vägen
Trött på att ljuga i solskenet, stannar hemma för att se på regnet
Du är ung och livet är långt och det finns tid att ge bort idag
Och sen en dag inser du att åren har gått bakom dig
Inget sa åt dig var du skulle springa, du missade startskottet
Så du springer och hinner ikapp med solen men den sjunker
Tävlar runt för att komma runt bakom dig igen
Solen är densamma i en relativ term men du är äldre
Kortare av andetag och en dag närmre döden
Varje år blir kortare, verkar aldrig hitta tid
Planerar att komma hit eller skriva ett brev med halvklottrade linjer
Att kämpa vidare tyst i desperation är det sättet
Tiden är över, sången är borta
Trodde jag hade någonting mer att säga?
